Så här började detOle Lobului berättar:I Lokii finns ingen sjukvård för att hjälpa människor. Inget sjukhus, ingen läkarvård. Många människor dör i onödan. Min mamma och min bror dog i onödan. Min mor dog när jag var liten och min bror dog 2002. Det finns ingen läkarvård, och om så hade funnits, hade min bror inte haft råd att köpa medicin. När jag kom hem från Sverige så var det redan för sent. Jag tänkte jag skulle försöka hjälpa min hemby - Lokii - som ligger två, tre mil från Arusha i norra Tanzania, på gränsen mot Kenya. Så här tänkte jag; Lokii behöver ett litet sjukhus - vi bygger ett! Människorna behöver något att leva av - vi anlägger en plantage, mest bananer! Vi måste säkra driften av sjukhuset - vi bygger studentbostäder i Arusha vars hyresintäkter betalar driften av sjukhuset!
Det finns en nybyggd skola i Lokii så det behöver jag i alla fall inte tänka på. Min belöning är glädjen att hjälpa grannar, vänner och alla som bor i Lokii. Jag behöver Din hjälp. Mina privata ekonomiska resurser tog slut nu när etapp ett av sjukhusbygget och plantagen var klar 2003. Vi behöver ordna el och vatten och skaffa sjukvårdsutrustning samt bygga studentbostäderna i Arusha innan vi kan slå upp portarna 2009! Bernt Johansson berättar:Ole har jobbat hur hårt som helst, han har gett allt, absolut allt. När Oles resurser - energi och ekonomi - var i botten år 2004 bad han till Gud och sa hjälp mig, jag orkar inte längre. I samma veva frågade jag Gud vad jag skall göra och blir förd till Ole via märkliga vägar. Bland annat efter samtal med Gud.
Det går inte att säga något annat än att Ole blev bönhörd så det bara dånade om det. Kjell Åström - min kompis - och jag kände direkt att det här ska vi göra, det går inte att tvivla på. Gud hör bön, så är det bara. Jag vet inte men sen Kjell och jag kom med så har det hänt grejor, vi har bara åkt med, det verkar som om att det styrs av Gud helt enkelt. Som Ole säger behöver vi engagerade människor, pengar och materiel för att kunna slå upp sjukhusportarna 2009. Gör som jag - hjälp till!
|